Här ställs vanliga frågor och ges kortfattade svar om ikonens historia, teologi, estetik och måleriteknik.

 

 

 

Svar: En ikon är en andaktsbild med sin givna plats i liturgin (gudstjänsten) och det personliga andliga livet. Den har historiskt sett mer eller mindre uteslutande förknippats med den bysantinska, ortodoxa kristna kulturen och from-hetslivet, men har på senare decennier sett en renässans inom västlig, katolsk och protestantisk kultur och kristenhet.

 

 

 

Svar: Ordet ikon kommer av grekiskans eikon, som betyder bild, avbild. Ordet syftar dels på hur Gud skapade människan till sin avbild (1 Mosebok 1:26), dels på hur han genom att bli människa i Jesus kristus - inkarnationen - förenat sig med människan för att återställa den skadade avbilden till dess ursprungliga skönhet och värdighet (Johannes evangelium 1:14).

 

 

 

Svar: Om man ville vara djupsinnig är svaret att det var Skaparen själv, när han i begynnelsen av lera och helig Ande formade de första människorna. Ett klassiskt svar i kyrkans tradition är annars Lukas evangelisten. Detta går förstås varken bekräfta eller dementera. Min bestämda uppfattning är dock att ikonmåleriet tog sin början bland s.k. hedna-kristna i Jesu samtid, personer som redan innan de blivit kristna målat religiösa bilder och använt dessa i sitt andliga liv. Se vidare inledningen till första kapitlet i min bok Ansikte mot ansikte. Om de heliga ikonerna: "Lukas målaren. Ikonkonstens födelse, historia och utbredning".

 

 

 

Svar: Ikonmålare blir man genom att till Guds och Kyrkans ära under en följd av år under kvalificerad handledning tillägna sig de konstnärliga och måleritekniska färdigheterna samt genom att på djupet tränga in i konstartens heliga tradition, den klassiska, östkyrkliga teologin och dess konstidé. Ikonmåla-rens utbildningsväg liknar mycket den klassiska musikerns eller poetens, som både tekniskt och intellektuellt/emotionellt på djupet söker göra intrumentet respektive orden till sina egna. Man blir inte ikonmålare efter att ha genomgått några korta kurser inom ett studieförbund eller på en reträttgård, lika lite som man blir en musiker eller poet på detta sätt.