|
Under denna rubrik finner man båda klassisk bysantinsk diktning såsom den förekommit inom den östliga ortodoxa kyrkan sedan dess grundande och sentida svensk poesi med direkt anknytning till ikonkonsten. (Se länkar nedan)
Ikonen och dikten, den s k hymnologin, har på många sätt gått hand i hand genom den bysantinska kulturens historia. Begreppet ekfras, d v s litterär text som beskriver ett faktiskt eller fiktivt konstverk, är för den typ av dikt jag här avser mycket passande. Många av de hymner som hyllar de centrala händelsera i evangelierna beskriver inte bara händelsen i ord, utan berättar också om denna och uttolkar den. En del av dessa lovsångsdikter blir på så sätt ett slags ”verbala ikoner”, där ord, rytm, ljus och skönhet blir en motsvarighet till ikonbilden visuella uttrycksmedel.
Annan med ikonen associerad poesi, såsom den berömda Akathistoshymnerna, av grekiskans akathistos, ej sittande, beskriver främst fiktiva bilder i form av de heliga och är inte ekfraser i den meningen att de direkt beskriver ikonmotiv. Dock har de en stark koppling till ikonerna så tillvida att de ofta sjunges framför ikoner av Kristus och de heliga och tolkar på så sätt in det dikten förmedlar i ikon-motiven. Med rötter 600-talet finner man i denna inom den ortodoxa kristenheten högt älskade akastistosdiktning till Kristus, Maria och en lång rad helgon och änglar ordvänd-ningar och uttryck som går tillbaka på Efraim Syriern och Johannes Chrysostomos (guldmun), några av de mest hyllade ortodox hymnologerna. Den ortodoxa kyrkans ka-lender och liturgiska litteratur dedicerad till kyrkoårets många festdagar, utgör en mycket omfattande och skönt sammansatt lyrisk tradition. Den hymndiktning tillägnad hädelserna i Kristi, Gudsmoderns och helgonens liv som de-klameras och sjunges såväl inom ramen för den gudomliga liturgin som andra gudstjänster och andakter är om man ser till traditionen från fornkyrkans diktning med dess sprid-ning över stora geografiska områden fram till våra dagar i det närmaste oöverblickbar.Ikonkonsten har även under 1900-talet i vårt land fått flera litterära nedslag.
|
|
Bland de författare som i första rum här bör nämnas är poeterna Gunnar Ekelöf och Ingemar Leckius. IMAGO NOVA ber här att särskilt få tacka Ingemar Leckius för vänligheten att ställa sina ikondikter till galleriets förfogande. Leckius är en av vårt lands ledande poeter och har i diktsamlingen Vid Terebintträdet (Bonniers 1989) på ett enastående sätt uttolkat några för ikonkonsten centrala motiv.
|
